Till fots med ryggsäck på Skåneleden

Efter förra årets vandring i norra Sverige och Kungsleden var årets vandringsmål i andra änden av Sverige – Skåneleden och delen mellan Brösarp och Löderup. Totalt består Skåneleden av 134 etapper och 6 del-leder med en total sträcka om 140 mil. Vår del-led heter SL4 Österlen och även om vi inte gick hela var det ändå här det sammanfattades bäst på Skåneledens hemsida.

Vi bokade våra boenden redan i fjol och hade deletapper med övernattningar i Åhus, Haväng, Baskemölla, Brantevik, Borrby (Sandby) samt Löderup. Boendet är STF Vandrarhem med två undantag.
Delsträckorna skulle då bli någonstans mellan 10-20 kilometer per dag där de flesta hamnade runt 15 kilometer (ca 25.000 steg).
I beskrivningen nedan skall jag försöka dela upp och summera dag för dag med lite länkar och praktiska saker.
Så häng nu med på en vecka på Skåneleden i något zippat format med bilder och karta för varje etapp.

Dag 1 – Åhus

Vi startar vår resa i Huskvarna med elbil och ger oss av efter E4 söderut med Åhus som mål. Ett planerat laddstopp och kaffe kommer i Markaryd. Det är min första resa i en ren elbil och det flyter på förvånansvärt fint. Det är dessutom ett bra klipp i bilen. Solen skiner på oss och milen rullar snabbt undan.

Väl framme i Åhus, som egentligen är ett bonusstopp, letar vi reda på vårt första boende – Åvägens Bed & Breafast på Äspet. Ett mysigt litet hus i en härligt konstnärsdekorerad trädgård där vi ska disponera övervåningen. Det finns två stycken tvåbäddsrum med en altan på taket och en härlig uteplats nere på markplan. Ska ni ner till Åhus vill jag varmt rekommendera stället. Hon som driver stället är keramikkonstnär och det syns att det är en konstnärssjäl som huserar här.

Vi packar in och planerar dagen. Ellinor vill gärna bada vid Äspet men magen säger annat och vi beger oss in mot de centrala delarna. En promenad på några kilometer så är man i Åhus centrum. Vi fortsatte dock förbi bron till Åhus och satte kurs mot Äspets Rökeri för en lunch. Ett tips från en bekant som flyttat upp till Östersund men har sina rötter och föräldrar kvar nere i Åhus. Nere vid Helge å ligger restaurangen alldeles vid kajen och portionerna som bärs ut när vi kommer får det att vattnas i munnen. Karin och Tomas äter dagens, jag tar en Fish & Chips och Elle äter en Stjerneskudd. Den sistnämnda var en allldeles fantastisk skapelse med massor av räkor, panerad fisk samt varmrökt lax på rågbröd serverad med sallad.

Mätta och belåtna går vi tillbaka in mot Åhus Centrum för att bocka av två andra punkter på listan (badet är skjutet till i morgon) nämligen Otto-glass samt en rundvandring på Absolut Home.
I väntan på det tog vi en tur i Åhus och tittade på den gamla borgen vid Helge åns utlopp, fina hus, Konventmuren samt Kungsstugan där man enligt sägnen gömde Kung Carl IX i skorstenen på 1600-talet under Skånska kriget. Skorstenar kan vara grymt bra men nu för tiden får man nog hitta pinnsmala kungar om man ska lyckas gömma någon där.

Otto-glass har vi också fått tips om medan Absolut är mitt eget påhitt. Jag var här förra året och tyckte att den visningen var riktigt intressant. Man får lära sig om spritens historia i Sverige och om hur Lars Olsson Smith dominerade spritvärlden på 1800-talet. Idag tillverkas det 120 miljoner flaskor/år i Åhus och 99,2% av dessa går på export. Drygt hälften av allt vitt returglas i Sverige blir Vodkaflaskor i Limmareds glasbruk. Spriten bränns på höstvete från Skånska gårdar, kapsylerna tillverkas i närheten och spillet efter jäsningen går tillbaka till gårdarna som mat till djuren. Vi får en fin genomgång, får se buteljeringsavdelningen samt får blanda en egen drink Cosmopolitan som avslutning. Har ni inte varit där? Boka en rundtur, det kan varmt rekommenderas.

Otto-glassen då? Ja det ska jag berätta – det var en mastig sak! Vi hittade glasskiosken på torget i Åhus och normalt brukar ju tre kulor vara en munsbit för mig så jag spanade in sortimentet och hade valt smaker när kunden före mig fick sin glass. Baxnade lite över storleken och kröp ner på två kulor. Våfflan gräddas i kiosken och fylld med vanilj och choklad levererades den chokladdoppad, för 40 kronor! För ögat en läcker skapelse men efter en stunds ätande insåg jag, glassproffset, att detta aldrig kommer att gå. Jag fick helt enkelt pilla bort resterna av vaniljen och fokusera på chokladen under.

Sagolikt mätta vandrade vi upp till ICA och Systembolaget som ligger vägg i vägg och handlade med oss lite godsaker för kvällen på balkongen. Den regnskur som passerade tidigare under dagen hade gett vika och det blev en fin kväll. Väl hemma satte vi oss på balkongen och njöt av lite ostar och bubbel innan det var dags att krypa i säng.

---

Dag 2 – Brösarp » Haväng

Åvägens B&B bjöd på en fantastisk frukost ute i solen där fåglarna tävlade om att kvittra vackrast. Varmt och gott och lite fuktdimma på morgonen efter gårdagens regn. Idag ska vi börja med Elles efterlängtade bad vid Äspet innan vi tar bilen ner till Brösarp för att påbörja vandringen på riktigt.

Vi vinkar av av vårt boende för natten och rullar ner mot stranden via små vägar mellan fina sommarhus. Det är ett fantastiskt område som lyser lite extra en sån här fin dag. Stranden är superfin liksom sanden. Lite kallt i vattnet enligt rapporten men vår testbadare ger ändå stranden fem av fem tummar.
Vi packar ihop efter det korta badstoppet och rullar söderut efter väg 118 mot Brösarp. Passerar Yngsjö och blir tvungen att googla Yngsjömordet där Hanna Johansdotter mördades av sin make och hans mor 1889. Båda dömdes till döden men vid domstolsförhandlingarna visade det sig att modern utsatt sonen för incest varvid han förskonades från dödsstraff. Modern, Anna Månsdotter avrättades 1890 och blev därmed den sista kvinnan som avrättats i Sverige.

Solen strålar när vi når Brösarp och vi parkerar vid Grisen och Draken. Försökte hitta någon anvisad parkering för långtid i området men blev rekommenderad en parkering här av kvinnan på macken. Packning på och konsultation med kart-appen innan vi går. Jag använder en app som heter Min karta och som funkar utmärkt både i norr och söder. Är man utom täckning kan man ladda ner ett kartsegment innan man reser iväg.
Vandringen startar genom Brösarp och vi passerar Gästgiveriet med den klassiska äggakakan.
I höjd med ICA går leden ner till vänster och efter en del utförsvandring kommer vi till ett vägval.
Vi väljer att gå Backaleden från Brösarp i stället för Skåneleden, den går söder om Verkaån uppe på kullarna. Det är kuperad terräng och variation mellan bokskog och öppna fält. Vilken som är vackrast kommer jag kanske aldrig att få veta men Backaleden var jättetrevlig. Lederna går sedan ihop igen nere vid Haväng.

Dagens etapp är relativt kort så vi knatar på utan några längre stopp. Vi möter några andra vandrare och cyklister som är på väg i motsatt riktning jämfört med oss. Vi passerar ett otal stängselövergångar där vissa har fått namn. Kanske någon lokal person som sponsrat den övergången. Vi går även över Sveriges äldsta normalspåriga museijärnväg som går mellan Brösarp och ST Olov.
Kullarna övergår i fruktodlingar och trädbevuxen mark och det blir ett litet stopp vid Lindgrens länga.
Det var tidigare ett skogvaktaretorp men är nu ett museum. Huset är också känt som Franskans hus i filmen Bombi Bitt och jag. Efter att ha passerat Verkaån var vi plötsligt framme vid STF Haväng – en korsvirkesgård som tillhör Kronan och som flyttats från Ravlunda skjutfält och idag drivs som vandrarhem.
Det är en jättefin gård och även om vi inte gått så jättelångt idag så var det skönt att vara framme.
Det finns ingen servering i närheten så det blir Pasta Bolognese i påse innan incheckning.
Det är inga jättestora rum men det är mysigt fast jag måste påminna mig själv om att hitta ett rymligare reselakan. Det är allmänt fräscht och fint med toaletter, duschar, kök, och en mysig innergård med många bord.
I beskrivningen av STF Haväng står det att det ska finnas en ”butik” men utbudet där var ytterst sparsamt och tyvärr fanns det inte så mycket i matväg om man inte älskar bara pasta då förstås. Så ta med mat hit.

Efter incheckning går vi packningslöst ner mot Vitemölla i hopp om att hitta något att äta men se det vimlar inte av matställen här. Badhotellet var superfint men tydligen hade ägaren förolyckats något år tidigare så stället var stängt. Det fick bli korv och pommes på strandgrillen i Vitemölla samt lite chips och godis till kvällens kortspel. Vandringen plussade på kilometerkontot och dagen slutade med drygt 20 km.
En omgång ginrummy senare var det dags att krypa ner. Prognosen för i morgon ser inte så lovande ut men det ska klarna upp under dagen – det blir lite sovmorgon.

Karta etapp 1 – Brösarp – Haväng »

---

Dag 3 – Haväng » Baskemölla

Efter en skön nattsömn vaknar vi till ett ihållande regn, precis enligt prognosen. Haväng bjuder på en bra frukost (förbokas) och vi njuter av nybakat bröd, gröt, ägg och kaffe. Lite toalettbestyr och packning och vi börjar vår vandring i mycket lätt duggregn vid 10-tiden.
Återigen vandrar vi den nu mer kända vägen mot Vitemölla medan diset lättar över kusten vid Ravlunda. Halvvägs till Vitemölla öppnar sig himlen ordentligt och det kändes plötsligt kallare. De övriga hade fiffiga ponchos som täckte både kropp och säck medan jag förlitade mig på Ospreys regnskydd som är integrerat i säcken och regnjackan som åkte på. Var förvisso redan blöt men det kändes lite mer ombonat.
Leden den första biten är jättefin där vi går i tallskog nära stranden. Bitvis lite mjuk sand men merparten är fast och fin stig. Det är vackert även fast det regnar men var snäppet bättre i går när solen sken.

Efter ca 5-6 kilometer når vi fram till äppelriket Kivik och regnet har upphört. Vi stannar till vid Hamnkiosken och tar en kopp kaffe efter en timme i regnet och blötan. Det mesta är rätt dyngsurt men skorna verkar hålla emot bra dock. Efter kaffet tar vi en lite omväg förbi ICA och köper lite gott till kvällen. Det verkar nämligen vara brist på utbud även i Baskemölla där vi ska sova i natt.
I Kivik finns Kiviks musteri vilket är vårt nästa mål och lunchstopp. På vägen passerar vi Kungagraven som är en Nordeuropas största bronsåldersgravar. Vi passerar mängder av äppelodlingar och Ranelids postlåda.
Leden från Kivik går efter landsvägen så det är lätt avverkade kilometer men kanske inte samma naturupplevelse som första dagen.

Framme vi musteriet möts vi för första gången av kö. Det är tydligen många som kommit på samma sak som oss med lunch på Kiviks musteri. Efter ca 20 minuter får vi äntligen ett bord och dessutom inomhus. Det kommer nämligen ett par rejäla skurar medan vi väntar på maten.
Det blev kallrökt lax med potatis och grönsaker samt en Österlen pilsner som smakade fantastiskt efter några timmars vandring.

Stärkta av en god lunch lämnar vi Kivik samtidigt som solen letat sig fram bland regnmolnen. Det klarnar upp och vi tar sikte på värt nästa mål – Stenshuvud. Strax bakom musteriet finns en parkering och där fortsätter leden söderut. Man kan ta två vägar, dels över själva berget Stenshuvud, dels efter stranden. Eftersom det klarnat upp valde vi att gå över berget men tydligen ska det vara jättefint även nere vid havet.
Själva toppen på Stenshuvud mäter 97 meter över havet så det är ingen jättebestigning vi ska göra. Leden går vackert i lummig skog med mossbeklädda stenar. När det börjar luta på lite finns det trappor som tar oss mot toppen. Väl uppe har man fantastisk utsikt över Österlen, Kivik, Knäckbäckshusen och vårt mål, Baskemölla i söder. Vi njuter lite av utsikten innan vi tar oss vidare söderut och den flackare leden ner mot Naturrum.

När vi passerat Stenshuvuds nationalpark kommer vi ner mot Rörum och efter någon kilometer på grusvägar genom ett stugområde når vi asfaltvägen som går upp till väg 9. Här går leden efter landsvägen hela vägen ner till Baskemölla så vi väljer att ta sikte på den busshållplats som ligger precis i korsningen vid vägen ner till Knäckbäckshusen och tar bussen de sista kilometrarna ner till Baskemölla. Ladda ner Skånetrafikens app och registrera kort så du är förberedd! Från busshållplatsen Baskemölla Tjörnedala är det en dryg kilometer till STF Baskemölla. Väl framme njöt vi solen av en kall alkoholfri öl och känslan av att ta av sig kängorna för dagen.
Elle valde ett kvällsdopp nere vid Baskemölla hamn där det fanns en naturlig liten bassäng som skydd mot vågorna och jag hängde på med en hyrcykel från vandrarhemmet. Kvällen avslutades med kortspel och de godsaker vi köpte på vägen i Kivik.

Sammanfattningsvis så var dagens vandring finast i början mellan Haväng och Vitemölla samt genom Stenshuvuds Nationalpark. Sista biten blev mer en transport för att komma i mål. Stor del landsväg/asfalt.

Karta etapp 2 – Haväng – Baskemölla »

---

Dag 4 – Baskemölla – Brantevik

Vaknar utvilad på STF Baskemölla! Lite större rum och bredare sängar jämfört med Haväng, dessutom utan den irriterande flugan som störde förra natten. Även här har vi bokat frukost och hänger på låset när frukosten öppnar. En kopp kaffe, lite mackor och yoghurt bör räcka som start på vägen mot Brantevik. En kul detalj vid frukosten är att det finns en skål med ”lagom kokta ägg”. Varken löst eller hårt då antar jag men hoppar äggen vid frukost.

Dagen startar med att vi går ca 100 meter tillbaka på den väg vi kom i går och svänger ner mot havet vid Tjörnedala gård. Genom en ”konstkohage” tar vi oss ner till stranden och degens vandring kommer att visa sig bli den bästa hittills. Leden följer stranden hela vägen ner till Simrishamn med en kort passage genom det lilla samhället och hamnen Baskemölla.
Vi passerar stränder, badvikar (förvånansvärt glesbefolkade), stenpartier, stenmurar, nytjärade båtar, några rosensnår, öppna ängar innan vi tar ett stopp vid Vårhallarna. En märklig klippformation fångar intresset och vi njuter lite av solen och havet innan vi vandrar vidare ner mot Simrishamn.

Vi passerar Tobisviken strax norr om Simrishamn, en gigantisk badstrand som även den är märkligt tom på människor. Kan vara att den värsta semesterperioden inte börjat ännu. Strax norr om Simrishamn ligger campingen och det blir ett av många fotostopp för att ta några bilder på en vacker stenbro som går över Tommarpaån. Såg förresten att det finns en Facebook-grupp för stenbroar i Sverige!
Inne i Simrishamn myllrar det av vackra små hus, rosor och människor. Vi har nått lunchtid och nu är bara frågan vart vi ska äta. Jag har varit sugen på rödspätta sedan vi kom och hittar en restaurang som annonserar om det. Två på rödspätta och två på äggakaka och de senare var vinnarna. Det var bland de sorgligaste rätter jag smakat och hittillsdags har det varit skralt med matkultur i Skåne. Lite mat i magen och en stärkande öl senare går vi vidare söderut genom Simrishamn. I utkanten av staden stannar vi vid en hälla med hällristningar innan leden återigen lämnar landsvägen och viker ner mot stranden. Vi passerar ett antal hagar där man måste kolla att grinden stängs efter en. Några små tjurar går och betar i solen och får givetvis komma med på bild.

När vi när Brantevik börjar vi bli rätt trötta och det visar sig att nästa boende på STF Sköllengården ligger en bit upp från havet. En promenad som kändes rätt seg efter nära fem timmar på leden. Det är en asfaltväg som slingrar sig upp mellan fälten och som en hägring anar vi husen på Sköllengården.
Väl framme möts vi dock återigen av en fantastisk lite gård med vidunderlig utsikt över fälten och havet.
Packning av och en välförtjänt lokal öl att avnjuta vid ett av borden inne på den lummiga gården. I natt ska vi dessutom sova i riktiga sänglinnen för första gången på vandringen – skönt att slippa lilla kokongen.

Sköllengården bjuder på en trivsam miljö och för första gången under vandringen erbjuds mat på samma ställe som vi bor. I väntan på maten provar vi oss igenom några varianter av Klackabackens Öl som produceras på Österlen. Till bords vattnas det i munnen och jag väljer Vannameiräkor med vitlökssmak & brytbröd till förrätt. Det var dock ingen större smak eller känsla av vitlök och att man kan skära så tunna brödskivor övergår mitt förstånd. Ingen större sensation med andra ord. Hoppet stod då till varmrätten som blev Halstrad torskrygg serveras med jordärtskockspuré, körsbärstomater, pepparrot & brynt smör. Torsken var jättegod men den serveras med 2,5 små färskpotatisar i bitar. Vi fick dock en separat skål potatis efter ett tag och en i sällskapet fick en ny fisk då den som serverades var superliten. För 335 kr kan man förvänta sig lite mer.

Avslutar kvällen i receptionen med lite kortspel och ytterligare smaker från Klackabacken och vi kan summera en fantastiskt fin vandring med vackra vyer. Den vackraste hittills tillsammans med dag ett mellan Brösarp och Haväng.

Karta etapp 3 – Baskemölla » Sköllargården »

---

Dag 5 – Brantevik – Borrby

Efter en natt på höjden i en skön säng med sängkläder är det dags för veckans näst sista etapp. Den tar oss från Sköllengården ner mot Borrby. Startar dagen med lite sill, som jag gissar var lokalproducerad, smörgås och kaffe. Vi packar ihop oss och vandrar ner mot Brantevik för att återigen ta bussen. De första fem kilometrarna går nämligen helt efter landsvägen ner till Skillinge. Tomas och Karin tänker först vandra hela vägen men efter någon hållplats hoppar även dom på bussen. Framme i Skillinge hoppar jag, Karin och Tomas av bussen medan Elle fortsätter hela vägen till Borrby. Hon vill ägna dagen åt lite bad och strand. Det skulle dock visa sig att det var nästan lika långt att gå från Borrby till beachen.

Efter en kort vandring i det lilla mysiga samhället Skillinge viker leden av till vänster ner mot havet. Karin & Tomas tar täten och jag drönar efter med en hel del stopp för fotografering. Hittar några fina vallmor direkt nere vid havskanten som förevigas, cikorian som blommar och en ensam seglare som ger sig av ut mot havet. På ett ställe ligger det 6-7 människor utslagna på marken och eftersom vi är i Wallander-land så skulle det kunna vara en makaber mordplats men det var nog snarare någon form av yoga eller feelgood-grupp.
Det är en jättefin liten väg parallellt med havet som jag följer ner mot Spraggehusen. På vägen finns en propeller med en del av en motor som visar sig tillhört ett bombplan som störtade i havet utanför under andra världskriget. Planet var ett B17-G och startade från England tillsammans med 616 andra plan med mål att bomba Berlin. Året är 1944. Planet kraschade i havet utanför Skillinge och endast tre i besättningen överlevde.

I Spraggehusen viker leden ner till stranden och enligt kartan går leden efter stranden hela vägen ner till Sandhammaren. Måste nog vara den längsta strandleden i hela världen.
Stranden har den finaste sand man kan tänka sig så för att få lite fäste får man gå i strandlinjen där det är jättefint att vandra. Långt borta i horisonten ser jag Karin och Tomas som har en bits försprång.
Efter någon kilometer börjar jag nå Borrby Strandbad och där möter Elle upp efter sin vandring från Borrby.
Det blir en timmes paus och vila i den mjuka sanden innan vi tar de sista ca 4 kilometer upp till Sandby B&B där vi ska spendera natten. Återigen blir det landsväg som slingrar sig mellan majs- och rågodlingar. Det är lite samma känsla som Sköllengården men lite längre att gå denna gång.

Sandby B&B ligger även det jättefint på höjden med härliga vyer, vi har dessutom fått rum på övervåningen och takfönstren bjuder på en extra dimension när det gäller utsikt. Även här har vi sängkläder och sköna sängar men det får vänta lite. Efter dusch och ombyte får vi låna cyklar och beger oss in mot Borrby, en cykeltur på ca tre kilometer. Vi tar oss till Köpmangatan 6, en restaurang och bar som bjuder på sittning utomhus i deras trädgård. Det blir några öl och kortspel medan solen sänker sig och dagen övergår till kväll. Vi avslutar med en pizza på Borrby Pizzeria innan vi cyklar hem mot sängarna på Sandby B&B.

Karta etapp 4 – Sköllargården » Sandby/Borrby »

---

Dag 6 – Borrby – Löderup

Sista dagen till fots och idag ska vi ta oss ner till havet igen och sedan till Löderup, en sträcka på ca 16 km.
Natten har varit superskön och frukosten som dukats upp på Sandby B&B är den klart bästa hittills. Dom har verkligen hittat fina miljöer på stället och vi äter i en avdelad plats i en ladugård som renoverats för ändamålet känns det som.
Det som var uppför på slutet i går ger en skön start utför idag. Vi går samma väg tillbaka men viker av på en liten grusväg och tar sikte på Mälarhusens strandbad. Nere vid stranden hittar Karin och Elle en försäljare och köper lite kolakakor. Lite gott för den fortsatta färden och vi har ju redan gått fyra kilometer 🙂

Från Mälarhusen följer Skåneleden återigen stranden men lite längre in. Det blåser rätt mycket idag så där går man rätt skyddad från de värsta vindarna. Nackdelen är kanske att det är lite sandigt och en hel del vegetation. Tomas viker av mot stranden först av oss medan vi andra fortsätter en bit till i den lite krävande terrängen.
Efter någon kilometer ger även Karin och Elle upp och tar sig mot stranden medan jag fortsätter på leden som den är markerad på kartan. Tänkte att jag gick nästan hela dagen på strande i går och passade på att få lite omväxling i terrängen.

Det är trots allt bara någon kilometer innan leden viker upp i Sandhammaren. När vi börjar närma oss Sandhammaren tilltar det med människor som sökt sig till stranden. Det är lördag och fler är lediga.
Många söker lite lä bland sanddynerna men det är en avvägning för i lä är det en ruskigt varm dag.
Trampar in vid Sandhammarens kiosk och stannar för en glass. Efter lite kommunikation sammanstrålar gänget på kiosken för en paus innan vi ska ta oss vidare genom Sandhammarens och Hagestads naturreservat.
Tänkte att jag skulle få några bilder på fyren vid Sandhammaren men den var under renovering. Fyren har ett litet udda utseende och har stått på platsen sedan 1862. Kusten utanför Sandhammaren är ökänd för sina svårbedömda revlar och starka strömmar och har fått smeknamnet ”fartygskyrkogården”. I kampen mot revlar och smittor från ilandflutna sjömän uppfördes Sandhammarens fyr och räddningsstation. Här hittar man även den äldsta bevarade livbåten i Norden, byggd 1855.

Vi lämnar stranden för en stund och ger oss på de sista kilometrarna mot Löderup genom naturreservaten. Det är en alldeles bedårande miljö med små grusvägar och stigar och en lyckligtvis lummig skog. Blåbären är mogna och smakar gott för en törstig och varm vandrare. Med en kilometer kvar delar vi på innehållet i en Gott och blandat i ett sista försök att samla lite energi till upploppet.
Löderup är som så många andra platser efter kusten en plats för sommarhus och en solig dag som denna skulle det ju vara alldeles underbart att själv sitta med en sådan stuga. Vi följer gatan framåt mot vad vi tror är vårt boende men det visar sig att vi måste göra en sista ”klättring” i värmen för att nå Löderups Strandbad och vår stuga.

Vi tar med en kall Mariestad till stugan och sätter oss i skuggan. Denna öl är nog den godaste jag druckit sedan en kall ST:Olov lättöl som vi fick efter en dundermarsch i lumpen. En kvart senare kommer Karin och Tomas inrullande och vi kan nu summera vår vandring som en fantastisk tur. Det är lite skillnad på kalfjället efter Kungsleden utan mobiltäckning och skyddsnät kontra Skåne där man bitvis kan ta bussen eller handla om det krisar.
Mycket nöjda duschar vi och bokar in oss på den grillbuffé som serveras på hotellet på kvällen.
Vi bjöds bland annat på ryggbiff, karré, kyckling, chorizo samt allehanda tillbehör som smakade mycket gott.

Karta etapp 5 – Sandby/Borrby » Löderup

---

Summering och hemresa

Det blev en lite lyxig vandring denna gång och totalt har vi gått drygt 10 mil på de här dagarna.
Etapperna har legat kring 15-20 kilometer och det har varit lättvandrad terräng. Boendena har varit bra och prisvärda och vi har kostat på oss en del lyx efter vägen och har undvikT frystorkad mat. Jag trodde dock att utbudet av restauranger skulle vara större efter vägen så man får dock planera sitt matintag beroende på hur man lägger upp turen.

Vi avslutade vår tur med att vi skulle ta bussen tillbaka till Brösarp och bilden. Tyvärr glömde busschauffören att svänga ner till oss i Löderup så det blev taxi tillbaka istället. Givetvis får man inte lämna Brösarp utan att ha testat Gästgiveriets äggakaka. En rätt som tillsammans med Vildsvin har serverats där allt sedan öppnandet i slutet av 1800-talet.

Hoppas att denna lilla berättelse kan locka till en vandring på Skåneleden. Den kan varmt rekommenderas och som jag inledningsvis berättade finns det gott om leder att välja på. Efter denna vecka känner man dock en viss nyfikenhet på sträckan Alunbruk – Brösarp samt strandvägen förbi Stenshuvud. Samma nyfikenhet väcks kring delen Brösarp – Haväng, undrar om Skåneleden är bättre än Backaleden? Fast om Skåneleden var supervacker där skulle man kanske inte skapat Backaleden?
Känslan är att man skulle kunna komma tillbaka och välja en fast punkt med dagsturer men det får kanske bli i framtiden. Österlen är fantastiskt vackert och med det väder vi haft har det glimmat lite extra den här veckan.

---

Kolla in	Länkar
Äspets Rökeri	Åvägens Bed & Breakfast
Absolut Home i Åhus, rundtur	Absolut Home
Otto-glass på torget i Åhus	Äspets Rökeri
Rundvandring i Åhus och titta på fina hus	Brösarps backar
Äspets Strandbad	Brösarps Gästgiveri
Njut av vyerna vid Brösarps backar	STF Skepparpsgården Haväng
Brösarps Gästgiveri (och Äggakakan)	Kiviks musteri
Naturen och havet vid Haväng	Kungagraven Kivik
Ålafiskestuga mellan Haväng och Vitemölla	STF Baskemölla
Kiviks musteri	Skånetrafikens App
Stenshuvuds utsikt	Prästens Badkar
Våga ta vägen vid havet vid Stenshuvud	Vårhallen
Knäckbäkshusens strand (enligt tips)	STF Sköllengården
Den vackra leden mellan Baskemölla och Simrishamn	Simrishamn
Ett stopp vid Vårhallarna	Sandby Bed & Breakfast
Det mysiga Simrishamn	Löderups Strandbad
Prästens badkar i Vik (vi missade det)	Min karta från Lantmäteriet
Stranden vid Sandhammaren