Polen – Krakow och Auschwitz-Birkenau

En långweekend i Polen var planerad sedan ett tag. Skönt och trevligt att komma iväg några dagar efter en hektisk vår med mycket jobb och sedan Gustavs student. Resan gick till det vackra Krakow med boende i en lägenhet som vi hade hyrt – via booking.com så klart. Förutom umgänge, god mat och dryck hade vi även planerat ett besök till Auschwitz-Birkenau, men mer om det senare.

För min egen del var det andra gången resan gick till Polen. Första besöket var Gdynia och Gdansk med ett kort stopp i Sopot. Även det fint vid kanten av Östersjön och den gången åkte vi båt över från Karlskrona. Ellinor kan berätta mer om den båtresan om ni frågar henne.
Denna gång flög vi från Arlanda med Norwegian och det är en kort flygtur på knappa två timmar. Väl framme tänkte vi ta bussen till centrum och här kommer berättelsens två första bra tips! Ska ni åka buss måste ni ha med er eller växla till er mynt. Ett bättre tips är att ladda ner och aktivera Uber-appen.

Utan att veta hoppade vi snabbt på en buss med rätt nummer som precis skulle lämna men efter en stund då vi kunde betala blev vi vänlig avvisade från bussen i något industriområde mellan flygplatsen och Krakow.
Det tog dock inte många minuter innan vår Uber-bil var på plats och kunde skjutsa oss in till staden och närmare bestämt gamla staden. Klockan hade passerat lunch och det kurrade i magen. Vi gick några hundra meter och hittade strax ett mysigt krypin som serverade någon form av bröd fyllda med pulled-pork (fanns ett antal varianter) och till det en lokal öl. En bra start på vistelsen.

1. Avslängda av bussen | 2. I väntan på något att äta | 3. Centrala Krakow trafikeras av spårvagnar.

Efter lite mat i magen var det dags att börja leta vårt boende. När man vandrar i Krakow så slås man av alla mysiga små parker och grönområden samt att alla gamla hus klarat sig så bra. Tyskland invaderade ju Polen med start den 1 september 1939 och vissa områden som till exempel Warszawa bombade sönder och samman. Senare under vistelse berättade vår guide på Krakowresor att de västra delarna annekterades direkt medan det östra där Krakow ligger blev ett generalguvernement under tysk ledning. Målet var att göra området ”judefritt” samt att fördriva de etniska polackerna så att landet kunde tas i anspråk av tyska nybyggare. Ett erbjudande som många nappade på redan tidigt under kriget. Högste befattningshavare i generalguvernementet var generalguvernören Hans Frank. Han residerade på slottet Wawel i Krakow från vilket han utfärdade order om massavrättning av judar. I generalguvernementet inrättades förintelselägren Auschwitz-Birkenau, Treblinka, Belzec, Majdanek och Sobibor. Hans order ledde till hundratusentals judars död. Generalguvernementet var dock anledningen till att bomberna inte föll över staden.
Vid Nürnbergprocessen dömdes Hans Frank till döden och han avrättades genom hängning den 16 oktober 1946.

Boende

1. Utsikt från vår balkong | 2. 1400-tals kyrkan mitt emot vårt hus | 3. Gott om försäljning på gatorna i området.

Ca 20 minuters vandring från gamla stan hittar vi vår lägenhet i området Kazimierz. Området beskrivs så här på Google ”Trendiga, kreativa Kazimierz är Krakows historiska judiska kvarter, nu förvandlat till en blandning av indiegallerier, spännande butiker, affärer med vintagekläder och barer i stil med allt från hippa cocktail-hak till shabby chic-ställen”. Det var verkligen mysiga kvarter gott om barer och restauranger.
Vi hade en lägenhet högst upp på Bozego Ciala 29. Stället heter BC 29 Recidence och kan rekommenderas om ni söker boende i Krakow. Gott om barer runt om samt även två butiker inom 5 minuters promenad.
En etagelägenhet med en liten balkong mot innergården, fullödigt kök, dusch och WC och huset har hiss.
Modernt och fräscht på alla sätt och vis.

Judiska kyrkogården och shopping

På promenad i den gamla judiska kyrkogården.

Det är fredag i Krakow och dagens två stopp blev den gamla judiska kyrkogården som ligger nästgårds vår lägenhet. I entren möts man av ett minnesmonument och man följer sedan muren med de inmurade gravstenarna in i något som nästan påminner om en regnskog.
Det mesta är rätt överväxt men här och var hittar man smala gångar som leder in bland gravstenar och gravmonument. Om man läser på stenar och minnestavlor så återkommer året 1944 på väldigt många.
Det blir en stunds kontemplation och en andaktsfull vandring mellan gravarna och en liten flykt till en lugn oas i skuggan undan solskenet. Det är en speciell plats och väl värd ett besök. En stark kontrast till vårt nästa stopp på dagens vandring – Galeria Kazimierz som ligger granne med kyrkogården.

Gallerian var inte så välbefolkad när vi var där men det fanns gott om butiker med mode, sport, interiör, skor, smycken med mera. Det fanns även en liten lek och spelhörna samt en del kaféer och restauranger.
Vi strosade omkring en stund och mitt mål var att hitta en keps som skydd mot solen. En trappa upp hittade vi en fräsch basketbutik med allehanda coola skor, tröjor, kepsar med mera. Det fick bli en skön kepa med ”mitt lag” Boston Celtics.

1. Gustav vilar på bänken med Jan Karski. 2. Supergod luch på Hamsa. 3. Supergod luch på Hamsa

Vi vände sedan tillbaka mot våra kvarter och tog ett lunchstopp på Hamsa. Fantastiskt god mat på temat make humus, not war. Vid restaurangen ligger ett litet torg som verkar vara utgångsplats för många turer, både med ”golfbilar” samt med cykel. Här ligger också ett minnemonument för de judar som dödades under andra världskriget. En minnesvärd plats, stenar placeras runt monumentet med hänvisning till evigheten i judisk symbolik. Gustav passade på att ta en paus tillsammans med Jan Karski.
Bänken ligger i Krakows Kazimierz-distrikt, bredvid Remuh-synagogan. Den gjordes av Krakow-konstnären-skulptören Karol Badyna och avtäcktes den 26 januari 2016. Den presenterar den välkände forskaren och motståndsmannen Jan Karski, som satte sitt liv på spel under kriget. Han sitter på kanten av bänken, stöttar ansiktet med handen och håller benen i kors. Det finns två tomma platser bredvid. Det är här vi kan vila bredvid denna extraordinära figur och titta på förbipasserande.

Corpus Christi Basilica byggd på 1400-talet. Kyrkan hyser kvarlevorna efter Bartolommeo Berrecci, en italiensk renässansarkitekt som bland annat arbetat med slottet Wawel.

Kvällen avslutades med ett besök i den vackra kyrkan Corpus Christi Basilica tvärs över gatan och en stunds kontemplation och tankar till alla som lämnat oss i familjen den senaste tiden. Kyrkan är från 1400-talet och är otroligt vacker. Efter kyrkobesöket gjorde vi ett tappert försök att hänga med på en operakomedi på The Cracow Philharmonic men gav upp i pausen. Det var lite av en svängdörrsfars på polska, textad på polska och av handligen och scenografin att döma så utspelas den på ett badhotell där obesvarad kärlek stod på agendan. Det kan säkert vara kul att se ett mer klassiskt verk där men ska ni boka, boka inte balkongerna på sidan – där ser man inte mycket av scenen om man inte sitter ordentligt framåtlutad eller står.
Det blev en sen middag med skrikande magar innan det var dags för sängen och uppladdningen för morgondagen i Auschwitz.

Auschwitz-Birkenau

Lördag morgon och dags att åka till Oświęcim eller Auschwitz som ligger ca 60 km väster om Krakow. Vi hade bokat in oss med Krakowresor som har en svensktalande guide som heter Marlena.
Bussen hämtade oss strax efter sju denna morgon och efter ett byte till en lite större buss var vi 20 svenskar som rullade västerut genom det vackra polska landskapet. Marlena berättade allmänt om Krakow, Polen och kriget på vägen dit.

Första stoppet på Auschwitz.

Vi börjar vår vandring i Auschwitz där vi utrustas med hörlurar och mottagare så vi kan höra vår guide genom vandringen. Det är en hel del grupper på plats denna tidiga lördagmorgon och ett normalår besöks platsen av ca 2 miljoner människor. Som jag förstod så hamnade lägret just här beroende på att det fanns järnvägsspår till platsen samt att många av byggnaderna redan fanns på plats så det funnits en militäranläggning på platsen sedan tidigare.

Efter lite kringelikrokar i en till synes nybyggd entre vandrar vi strax in under den berömda skylten Arbeit Macht Frei. Det är välordnat, hus (block) i raka led, solen skiner och koltrastarna, grupper av turister i färgglada kläder så det är svårt att ta in alla hemskheter som skett på platsen. Det som blir mest påtagligt är de dubbla taggtrådsstaket som inhägnar området och alla vakttorn. Vi stannar till vid en karta över området som visar området Auschwitz och Birkenau samt Monowitz, det tredje lägret i området som byggdes för den tyska industrikoncernan IG Farben.
Några av blocken är iordningställda för besökare och vi slussas genom montrar som visar delar av det som beslagtogs av de fångar som fördes hit. Mångder av resväskor försedda med namn och adresser. Tyskarna uppmanade fångarna att märka sina saker i tron att de skulle återfås senare. Massor av skor, glasögon, kokkärl, proteser med mera syns bakom glasen. Den kanske mest bisarra montern är den med allt hår som klipptes av fångarna. I montern ligger två ton hår och av håret vävdes tyger, en av två platser där man inte fick fotografera.

Samlingar med prylar som beslagtagits av fångar i Auschwitz. Skor, glasögon, proteser med mera ligger för allmän beskådan, Bilderna väcker många tankar och särskilt montern med barnskor skruvar till det i skallen.

Det är med blandade känslor man går omkring på golvet som tidigare slitits av dödsdömda fångar. Man ser trappstegens slitage, sprickor och lagningar. Vi ser bilder på fångar som porträtterats innan sin död, varför är frågan. Varför la man ner så mycket tid på att registrera, tatuera och fotografera människor som några veckor eller månader senare gasades ihjäl och kremerades. Bland bilderna ses också fångar anlända till Birkenau med tåg. På ”perrongen” väntade tyska läkare som gjorde en första koll där de starkaste skickades till barackerna och övriga mot skogen i väster där gaskammare och krematorierna låg. Bilder på barn innanför taggtrådsstängsel. Alla bilder är fruktansvärda när man vet hur fångar behandlades.

Bilder från utställningen i Auschwitz. 1. Nyanlända fångar som inte vet vad som väntar. 2. Stanislaw Pazo blev 28 år och överlevde knappt ett år i lägret. Sista bilden visar barn bakom taggtrådsstängslet strax innan befrielsen.

Vandringen går vidare mellan blocken och vi kommer fram till block 10 och 11 längst bort i området. I dessa block pågick de experiment man utförde på fångarna och det namn som först kommer upp när man tänker på dessa är Josef Mengele. Man utförde bland annat prov på nedkylning för att testa gränsen för hypotermi. Man forskade på olika steriliseringsmetoder där patiemter kunde ”obduceras” levande utan bedövning för att se hur experimentet lyckats. MAn injicerade kemikalier i fångars ögeon för att se om man kunde ändra ögonfärg men Mengeles största förkärlek var tvillingar. Kunde man på något sätt skapa tvillingfödslar så man snabbare kunde befolka europa med den ariska rasen. Det var också här man testade Zyklon-B för första gången.
I block 11 fick vi se små trånga celler där fångarna förvarades i väntan på experiment och i ett rum fanns några trånga celler på 1×1 meter där fyra fångar tvingades stå sammanträngda.

Entren till block 10. Dödsväggen där tusentals fångar blev skjutna efter att ha genomgått nazisternas skruvade experiment. Fönstern till block 10 är täckta så att man inte skulle kunna se vad som påick på gården.

Källaren där dessa experiment utfördes var också på listan över platser med fotoförbud. Kan berätta att det inte var något trevligt ställe för er som undrar. Vi vandrar vidare efter taggtrådsstaketen fram till samlingsplatsen där fångarna räknades in. På den platsen skedde även en hängning av 12 fångar som straffades för att några medfångar lyckats fly.
Vidare lämnar vi området och tar oss mot platsen för den första gaskammaren i lägret. Utanför ingången står en träställning vilken är platsen för hängningen av Rudolf Höss, lägerkommendanten som dömdes till döden och hängdes den 16 april 1947 vid 46 års ålder.
Genom en sluttande gång kommer vi in i ett betongrum med hål i taket där Zyklon-B släpptes in. Rummet är uppskattningsvis 100 kvadratmeter stort och ligger i direkt anslutning till de krematorieugnar som inhystes i samma byggnad. Senare byggdes ytterligare fyra gaskamrar och krematorieugnar i Birkenau med betydligt högre kapacitet.

1. Galgen utanför första krematoriet. I den hängdes Rudolf Höss 1947. 2. Gaskammaren och krematoriet från utsidan.
3. Krematorieugnarna i Auschwitz.

Lätt omskakade med massor att smälta är det nu dags att vandra tillbaka till entrén och lämna ifrån oss våra hörlurar, leta upp bussen för vidare transport de ca tre kilometrarna till Birkenau.

Birkenau

Gate of death – Birkenau

Framme i Birkenau möts vi av ännu en bekant syn, en byggnad och en port som figurerat i massor av sammanhang. Bland annat finns den med som fond i filmen Schindlers list av Steven Spielberg med Liam Neeson spelandes Oskar Schindler. Lite trivia är att man filmade på utsidan av byggnaden, alltså från det håll vi ser huset nu, av respekt för alla som dödats inne i lägret.
Birkenau är platsen där ca 1,6 miljoner judar dödades genom gasning och kremering. En period när ugnarnas kapacitet inte räckte till brände man även kroppar utanför krematorierna. Birkenaus yta är 144 hektar stor vilket motsvara ungefär 205 fotbollsplaner.
Järnvägsrälsen går genom porten och in på området där det delas i två spår. Några hundra meter in lastade man av fångarna (de som överlevt) som transporterats hit från hela europa. Tyskarnas kartläggning bland annat med hjälp av judiska föreningar visade att det fanns ca 11 miljoner judar i eurpoa innan kriget. 6 miljoner av dessa misste livet i tyskarnas arbets- och förintelseläger.
Direkt vid ankomst gjorde en första selektering där de gamla och svaga fick fortsätta mot väster och gaskamrarna medan de lite starkare fick gå tillbaka mot byggnaden och de baracker som finns på området.
En fruktansvärd handling där man ser på bilderna att fångarnas blickar är trötta, men inte rädda. Det vet ännu inte vad som väntar dom.

Bild 1. Fångvagn inne på Birkenau och slutstation i livet för 1,6 miljoner judar. Bild 2. De staket som omgårdar området var högspänningsförsedd taggtråd. Bild 3. Ett slitet järnvägsspår inne på Birkenau.

Just den här platsen känns som att den har den starkaste påverkan. Väl här är det inte lång tid kvar för de flesta och med vetskapen och bilderna vi sett i Auschwitz så skiljs familjer åt, män separeras från kvinnor och barn och det är mest sannolikt platsen som blir den sista där de träffas. Dom vet fortfarande inte vad som väntar i skogen eller i barackerna – en snabb död eller månader av lidande och umbärande. En snabb död kanske hade varit att föredra för de flesta om man visste vad som väntade.
Sonderkommando är namnet på den grupp fångar som tvingades delta i utrotningen av judar och andra fångar. De eskorterade fångarna till gaskamrarna samt samlade ihop resterna av de kremerade liken. Rester som sedan kom att användas som vägutfyllnader eller ingå i byggnadsmaterial. När de fattat vad som väntade fångarna var deras råd till de som skulle gå in i gaskammaren att ställa sig så nära hålen i taket som möjligt för då skulle döden inträffa snabbare. Under hålet tog det ca 1 minut men stod man ute vid väggen kunde det ta upp till 10 minuter innan gasen slagit ut andningsorganen.
Från gaskammaren hissades sedan kropparna upp till markplan där kremeringsugnarna stod redo. När hastigheten var som högst dödades ca 8000 personer om dagen.

Bild 1. Vakttorn och staket runt Birkenau. Bild 2. Fångbarack på Birkenau. Bild 3. Sanitetsbarack på Birkenau.

De som undslapp den omedlebara döden sattes i straffarbete på lägret. I relativt små baracker bodde 400 personer, ofta fler, mellan arbetspassen. I tunna kläder klämde de in sig på britsar och barackernas enda värmekälla var en vedeldad kamin i varje ände av rummet. Uppvärmningen var undermålig och systemet fungerade inte speciellt bra. Trots hårt dagligt arbete fick man bara en tunn soppa och kanske en brödbit dagligen. Det totala näringsintaget låg på ca 1000 kalorier.
Morgon och kväll fick man besöka sanitetsbaracken där Scheissekommando jobbade. Likt Sonderkommando så var det straffångar som fick hålla efter. Vid besöket fick man bara sitta en kort tid. Satt man för länge blev man slagen av vakterna. Det blev ett problem i sig när många led av magåkommor och kanske behövde mer tid på avträdet än vad man egentligen fick.

Bild 1. REsterna av krematorie II i Birkenau. Bild 2. Entren till gaskammare II som låg under mark. Bild 3. Minnesmonumentet i Birkenau med minnesinskriptioner framför.

Längst bort i lägret låg kremeringsugnarna och gaskamrarna II-IV. Av dessa finns det bara rester kvar då tyskarna försökte dölja sina förehavanden vid reträtten från östfronten. Där järnvägsspåret slutat ligger även ett minnesmonument med tavlor med inskritioner, en för varje land från vilka man förde judar till förintelse.
Inskriptionen lyder ungefär: För alltid låt denna plats vara en skriande förtvivlan och en varning till mänskligheten, där nazisterna mördade cirka en och en halv miljon människor, män, kvinnor och barn, främst judar, från olika länder i Europa.

Det var en omtumlande dag och det är faktiskt svårt att ta in alla hemskheter som hänt i området. Det har varit mycket information och mycket av de fakta vi fått oss serverade har redan fallit i glömska.
Marlena på Krakowresor var en fantastisk guide och jag rekommenderar starkt att boka en guidad tur på svenska med dom. Med facit i hand skulle vi kanske ha bokat en tur på Oskar Schindlers fabrik också.
Vi avslutar dagen genom att gå upp i tornet i entrehuset där man kan överblicka stora delar av lägret.
En bra, lärorik och nyttig dag går mot sitt slut och avslutas med en bit mat.

Utsikt från kommandohytten på infarten till Birkenau. Till vänster ligger lite stenbyggnader som står kvar, i övrigt är det mest skorstenar. Trabarackerna som uppfördes revs efter kriget så det var skriande behov av byggmaterial till återuppbyggnaden. Längst bort vid träden ligger gaskamrarna och minnesmonumentet. Mitt i bild där spåren delat sig var avstigningsplats för alla fångar som fördes till Auschwitz-Birkenau.

Schindlers fabrik och hemresa

Sista dagen ägnades en promenad och ett besök i det gamla ghettoområdet i Krakow. I området ligger Oskar Schindlers emaljfabrik.

Bild 1. En korridor i museet med infoaffischer rörande Generalguvernementet och naziflaggor. Bild 2. En SS-mössa med den karaktäristiska dödskallen. Bild 3. Golvplattor med hakkorset. Alla bilder från Shindlers fabriksmuseum.

Oskar Schindler var en tysk affärsman och medlem av Nazistpartiet under andra världskriget. Trots sin medlemskap i partiet, utnyttjade han sin ställning och sina resurser för att rädda över 1 100 judiska arbetare från att dödas i koncentrationslägret Auschwitz.
Schindler föddes den 28 april 1908 i Österrike-Ungern och hade tidigare varit framgångsrik som affärsman inom olika branscher. Under kriget grundade han en fabrik i Kraków, Polen, där han anställde judiska arbetare som var fängslade i getton och hotades av förintelsen. Genom att lista upp sina arbetare som oumbärliga för krigsansträngningarna lyckades Schindler skydda dem från att skickas till dödslägren.
Schindlers handlingar gjorde honom till en hjälte för judarna som han räddade och deras familjer. Han riskerade sitt eget liv och använde sitt inflytande och sina pengar för att skydda dessa människor från det nazistiska förtrycket och massmorden. Många av de överlevande och deras efterlevande är evigt tacksamma för hans mod och medmänsklighet.
Efter kriget ställdes Schindler inför svårigheter och ekonomiska problem. Trots det fortsatte han att hjälpa judiska överlevande och stöttade deras återhämtning och integration i samhället. Schindler dog den 9 oktober 1974, men hans insatser för att rädda judiska liv och motstå nazisternas folkmord lever kvar som ett starkt exempel på mod och medmänsklighet. Han hedras idag som en rättfärdig bland nationerna av Yad Vashem, Israels officiella minnesmärke över Förintelsen.

En monter med pressade kärl på museet i vad som ska föreställa Oskar Schindlers kontor.

Såg förresten om filmen Schindlers list häromdagen och filmen blir inte sämre en andra gång nu när man varit på plats. Vi vandrar relativt snabbt igenom fabriken och stoppar till då och då för att läsa lite information. Som nämnt tidigare har det nog varit klokt att gå med en guide som Krakowresor.

Resten av dagen blir en promenad genom det gamla ghettoområdet med stopp för en lättare lunch och en kaffe. Vi går förbi nöjesfältet vid floden, passerar över bron och går hemåt. Som avslutning har vi bokat bord på den restaurang som vi provat att komma in på flera dagar i rad utan att lyckas – Starka, Restaurang & Vodkas.
En perfekt avslutningsmiddag ett stenkast från lägenheten som starkt kan rekommenderas. Vill ni veta vad som bjuds så finns det en meny här »

Mätta och belåtna tar vi oss hemåt, ställer väckaren på 06.00 och bokar en Uber. Tack för en fantastisk weekend som kan sammanfattas med starka intryck, fantastiskt väder, fina miljöer, oändligt med restauranger och barer och inte minst underbart umgänge med familjen.

Bilder

Kommentarer

Lämna ett svar