OS-hjältarna är äntligen hemma!

Efter drygt 6 veckor på resande fot, efter mängder av förberedelser, efter en period med press på att leverera när det gällde som mest, efter umbäranden i pandemins tecken, efter mängder av covidtester är det nog rätt skönt att komma hem till en egen säng och en ”vanlig vardag”.
Men en sådan hemkomst efter ett succé-OS måste ju dokumenteras och därför satt jag och Johan på Sibylla och blindstirrade på BRA-planet på appen Flightradar och inte rörde sig ur fläcken på Helsingfors flygplats. Enligt plan skulle de landa vid 17-tiden på Åre – Östersund Airport men inget hände på appen i Finland förutom snöröjningsfordon och avisningsbilar som snurrade runt.

Mina tankar där och då var nog mest stackarna – tänk att rest så länge inklusive förseningar och sedan måste ställa sig framför kameror och media än en gång. Man får kväva tankarna och tänka att det ändå är ett jobb som är beställt och skall göras.
Vi satt nog där så pass länge att personalen på Sibylla han tänka att det är två hemlösa som sitter och gottar sig i värmen. Efter några timmars väntan var planet äntligen i luften och vi började masa oss upp till Skidstadion.

Efter lite förberedelser så var vi klara att ta emot tävlande och ledare och strax före 21 rullade bussen in framför Mediahuset och började tömmas på väskor och vapen. Vi posterade nere på plan och tog några balkongbilder ackompanjerade av tal frånSofia Domeij, ordförande i Svenska Skidskytteförbundet samt Landshövding Martina Ljung. Efteråt blev det intervjuer och porträtt nere på innerplanen. Precis lagom till att vi skulle börja plåta släcktes belysningen! I rätt obefintligt ljus famlade vi runt och letade åkare som studsade mellan intervjupositioner och fick ändå ihop ett gäng bilder, dock inte en gruppbild på stafettlaget men det kanske finns tillräckligt med sådana redan innan. En timme senare kunde vi packa ihop efter att ha fått känna på guldet och arrangera en medaljbild. Några åkare hängde kvar och tog för sig av lite smörgåstårta innan hemresa till en efterlängtad säng.

Det måste ändå vara en lite märkliga känsla att komma tillbaka till ett land ”utan covid”. När de åkte jobbade de som kunde hemifrån och alla evenemang var publikfria. Sedan har man vistats i en bubbla med regelbundna tester, på ett begränsat område utan större kontakt med andra och alltid med munskydd. Ett dygn senare finns inte Covid – märkligt.