Härliga Härjedalen!

Helgens utflykt styrde oss söderut mot en vit fläck på min Jämtlandskarta, närmare bestämt Funäsfjällen och ljuvliga Härjedalen. Mina besök här har varit ytterst sporadiska och inskränker sig till en slalomtävling i Funäsdalen med sonen för sex år sedan samt en festtripp till Hamra en vinter för 20 år sedan. OK, jag har faktiskt deltagit i en minnesvärd 50-årsfest på en holme i Storsjö också men det var nästan på dagen 30 år sedan.

Starten gick över Sannsundsbron via Hoverberg innan vi stoppade för proviantering i Svenstavik. Rikskändisen Brutus har setts i området och med lite tur skulle vi kunnat få en glimt av det unika djuret. Googlar man myskoxe Brutus får man ca 25000 träffar så den här killen har tagit landet med storm.

Med vårens björnspaningsturer i minnet så förstår du kanske att det inte blev någon bild på en myskoxe heller. Istället blev det några goda mackor, chokladkakor, potatis och lite annat smått och gott hos Curt på ICA Svenstavik innan turen fortsatte söderut mot Åsarna.
En högersväng strax efter Skicenter och vi var på väg ut i Vildmarken där vi passerar orter som Skålan och Fotingen innan man når klassiska Börtnan – kallast i landet.

En fotovänlig ren på Flatruet

Flatruet

Första (och enda) planerade stoppet på trippen var Flatruet. Det skall vara Sveriges högst belägna landsväg som ståtar med 975 m.ö.h. Det är en mäktig upplevelse att se grusvägen slingra sig över kalfjället. Vädret var med oss och solen spred ett fantastiskt eftermiddagsljus över landskapet. På toppen fanns ett antal renar som nästen verkade vilja bli fotograferade. Själv satt jag med 800 mm objektiv och kunde på så sätt komma rätt nära trots stort avstånd.

Vi tryckte i oss det sista av mackorna och tog en kort promenad på toppen. Det blev några renbilder och bilder på den slingrande vägen innan vi fortsatte färden ner mot Funäsdalen via Mittådalen. Det är några korta sträckor som asfalterats men större delen av vägen över Flatruet är grusväg.

Vägen över Flatruet

En lördag på fjället

Lördag morgon bjöd på dimma under de tidiga timmarna men ganska snart ser vi solen kämpa sig genom diset och det verkar bli en bra dag! Idag ska vi ta oss ut på en av de 30 ”Guldturer” som finns beskrivna i Härjedalsfjällen. Vi hade siktat in oss på Tväråturen som utgår från Ramundberget. Den är ca 15 km lång och har inte allt för många höjdmeter. Det är lite skillnad mot Åre där man måste klämma av flera hundra redan på den första kilometern.

Ängsmark mellan Ramundberget och Klinken.

Turen börjar fint och vi följer Ljusnan uppströms i något som upplevs som ett gammalt jordbrukslandskap. Efter några kilometer lättvandrad terräng på fina stiga når vi fram till Klinken. Det här området sköts av Länsstyrelsen som slår den gamla åkermarken regelbundet. Det ger i sin tur en bra växtplats för bland annat Jämtlands landskapsblomma Brunkullan. Från Klinken och ytterligare en bit uppströms känns det som att man går i en vacker park skapad av naturen själv. Det är fina björkbestånd som omringas av låga enbuskar. De växer på olika etage och mitt i allt rinner Ljusnan fram med sitt superklara vatten, för övrigt mycket gott att dricka.

Stigen lämnar Ljusnan och viker upp mot den lite tätare fjällbjörksskogen och följer Tvärån upp mot fjället. Här blir det en anning brantare men långt från någon tuffare vandring. Tvärån är fylld av små forsar och vattenfall och vi når snart fram till ”poolen” och fallet vi sett på bild innan vi valde tur. Promenaden upp tog lite drygt två timmar och magen börjar påminna oss om att det var ett tag sedan vi åt frukost.

Tvärån väster om Ramundberget

Eftersom platsen vid poolen var upptagen fortsätter vi en bit längre upp innan vi stannar och rastar. Vi tar oss ner till en fin plats vid ån och startar upp Trangiaköket. Till lunch blir det en chili tillsammans med en Carlsberg som smakar helt ljuvligt efter promenad och i den ljuvligt vackra miljön. Strax ovanför oss finns ett litet vattenfall och ännu lite längre upp glesnar skogen och övergår i kalfjäll. Vi äter, vilar och kokar lite kaffe på det goda vattnet i ån. För att ladda lite extra till returen går det ner några Ballerinakex också.

Mätta och nöjda vänder vi tillbaka samtidigt som himmelen mörknar ovanför våra huvuden. Det kommer några stänk på oss men det var så pass lite att regnkläderna fick ligga kvar i ryggsäcken.
Miljön vi går i borde vara perfekt för kantareller och vi klurar på att göra några avstickare från stigen. Problemet med en svamprookie är att man inte riktigt vet vart man ska leta så försöken blir ganska tafatta.
Vi kommer ikapp några proffs med svampkorgar i armvecken efter en stund. Deras lycka hade inte varit speciell stor heller men det räckte nog till några smaskiga smörgåsar när de kom hem.

Nöjda och belåtna med dagen kunde vi ta oss tillbaka till vår lägenhet vid Funäsbacken och nu smakade en kall Carlsberg nästan ännu godare. Mat och fotboll avslutade kvällen. Matchen slutade för övrigt med förlust för Sverige som mötte Frankrike.

Soluppgång över Funäsdalen

Golfrunda

Söndag morgon och återigen strålande sol! Idag ska vi ge oss i kast med Funäsfjällens Golfbana eller Ljusnedal om det känns mer bekant. DEn endad bana som återstod för mig innan jag spelat alla länets banor.
Vi är några tappra golfare som ger oss ut denna morgon och alla vill nog komma in innan det utlovade regnet kommer på eftermiddagen.

Banan ligger på sluttningen ner mot Ljusnedalssjön och som vanligt på nya banor känner man sig lite vilsen.
Redan på första hålet får vi en notis om att det kommer att vara en del vatten på rundan då utslaget skall passera ån eller läggas kort om – jag valde det senare. Det är en lite småkrävande bana med skapligt långa par 4 hål och bitvis lite smalt. Vi Sandnäsare är dock ganska van med smala fairways.

Dagens roligaste är skylten vid 10:an som förklarar hur man ska droppa om en björn tuggar på bollen eller att man ska ta skydd om man slår en pluggad bredvid björnen och dess ungar. Hål 12-18 följer sjön och det känns lite udda att slå ut när det bara är vatten mellan tee och green. Resultatmässigt var rundan rätt skaplig men upplevlesen var dessto bättre. Plus till den trevlige mannen på Hotell Gyllene Bocken som bjöd på en kopp kaffe medan vi väntade på vårt spelsällskap!

Klart vi kommer tillbaka!

Sammanfattningsvis så visade sig Härjedalen vara en fantastiskt trevlig erfarenhet och det är faktiskt märkligt att vi inte varit här tidigare! Det går som på reflex att åka mot Åre, Vålådalen, Storlien men efter detta kommer besöken att fördelas bättre. Det fanns många Guldrundor som man skulle vilja gå. Rogenområdet verkar dessutom kräva en egen långhelg.Det finns en bra och informativ hemsida i funasfjallen.se.
Boendet den här helgen var mycket överkomligt och vi betalade 3400 kronor för en lägenhet med 10 bäddar i två nätter. Ett måste i coronatider!

Rekommenderar alla som inte tagit sig dit ännu att krita in ett besök i kalendern. Glöm inte turen över Flatruet!
Tväråturen kan rekommenderas. Hällmålningsrundan och Rogentriangeln ligger på min lista vid kommande besök.

BILDER FRÅN TUREN

Fotograferat med Olympus E-M1 MKIII, M.Zuiko 40-150 2,8 PRO, Zuiko 100-400 5-6,3 samt M.Zuiko 12-40 2,8 PRO. Läs mer om Olympus produkter här:


Lämna ett svar