30 minuter med Linn Svahn

06.33 den 1 september 2020 – det plingar till i mobilen av ett sms som säger ”Vi har pratat om 13.00 i morgon onsdag och det får ta max 30 minuter – Vi hörs! Linn” Upprinnelsen till detta är att Volkswagen behövde lite bilder till ett reportage om Sveriges nya sprintstjärna på skidor, Linn Svahn, och jag tackade ja till uppdraget i ett svagt ögonblick. (Tack Fredrik Myhr för rekommendationen!)

30 minuter, kanske en hel evighet i andra sammanhang men när kravlistan på olika bilder är 7 punkter lång känns det plötsligt lite mer ansträngt. Porträtt nära, tuff attityd, stående helsida. Variant där hon inte tittar in i kameran. Träningsbild i helfigur, aktiv i rörelse, tar i, stående helsida. Variant i liggande format, annan vinkel. Hoppar upp på stenblock, mellan stenar. Sitter på en sten vid stranden. Berg med utsikt, vi vill ha vyer. Vy från berg separat med vy och med porträtt…

Bynäset kommer snabbt upp i hjärnan för där finns det fantastiska vyer, strand, stenblock, skogslöpning, ja egentligen alla attribut för att lösa de önskade bilderna. Jag vet precis vart jag skulle ta vägen men inser att det är ca 2 kilometer att gå dit. Med kamerautrustning, blixtar, stativ, sandsäckar börjar det kännas ganska tufft för en gubbe med begränsad lungkapacitet och klena hjärtnerver. Tanken med Frösöberget börjar kännas mer och mer lockande.

Jag hoppar in i bilen efter jobbet och beger mig ut på spaningstur. Berget kryllar av cyklister och tränande skidåkare denna vackra höstkväll när jag strosar runt och försöker skapa bilder i hjärnan, på en så begränsad yta som möjligt. Vad hinner man på trettio minuter egentligen? Det får dessutom inte vara så långt att släpa prylarna.
Träffar på en kollega tillsammans som tillsammans med barnens gamla lärare nyttjar sista dagen som liftarna är öppna för downhillcykling. Följer deras bana söderut på berget och kommer till kanten av backen och där finns det fakstiskt en rätt bra plats som skulle kunna lösa behoven, ja inte sittande på en strand då.

Ulf och Ante njuter av kvällen och finalen på säsongens bergscykling.

Efter en stunds rekande konstaterar jag att vi kan hitta ca 5-6 olika vinklar motiv och endast röra oss max 50 meter. Planen börja växa i skallen och känslan är rätt bra när jag skickar Linn ett sms innan jag åker och frågar om vi kan köra på Frösöberget istället. Strax plingar svaret in ”Toppen! Frösöberget är nästan bakgården”.

Jag stämmer av med Larsa om mina planer och han tycker att det verkar OK och påpekar att vi måste försöka lyfta fram den där fighterblicken, de svarta ögonen, viljan! Börjar då själv fundera på vem jag ska träffa dagen efter.
De bilder som poppar upp är en tävlingsmänniska som kastar mobilen och knäcker stavar – hur ska det gå – och på trettio minuter!

Dagen efter är jag på plats cirka en timme innan det är dags. Släpande på kameraväskor, stativ och blixtar är jag snart på plats på min utångspunkt borta i skogskanten. Det blåser en hel del denna dag och solen sprutar från en nästintill klarblå himmel. Ljusformarna kan jag bara glömma så det går bli att rigga med en naken blixt och sandsäckar för porträtten på berget. Positionen är satt och jag tar kameran för att hitta en bra post för mina backlöpningsbilder. Allt för att det ska gå extra fort vid scenbytet. Placerar slutligen ut den andra blixten i löpmomentet där jag tänker att hon ska komma och springhoppa upp på några tydligare stenar efter en cykelstig upp på berget. Gör lite grova inställningar på kameran och försöker memorera dessa för de olika platserna.
Nu är det bara att vänta!

13.02 kommer det en person gående mot mitt håll och jag ser snart att det är Linn som är i antågande.
Lite spänd på vad det är för person jag kommer att möta hälsar hon glatt när hon kommer fram.
De svarta ögonen och den hårda attityden som jag fått förespeglad existerar liksom inte alls. Vi småpratar lite om säsongen som gått hennes kärlek till Frösön och terrängen här och jag berättar om mina tankar på bilder. Jag hade en ursprunglig plan att ta några bilder längre ner på berget vid ett vindskydd men den lades på is eftersom det var en bit bort. Linn berättade att det var en av hennes favoritplatser men vi var överens om tidsfaktorn och att den bilden fick bli innestående. Vi klämmer av några porträtt stående på kanten på berget och sittande i gräset, blickande ut över Frösön. Det var fortfarande en sprudlande grönska och maskrosor i gräset som i editeringen var tvungen att tonas ut och göras mer höstlik.

Snabbt byte till de tilltänkta träningsbilderna och där var planen att Linn skulle springa i kanten på backen.
Jag förflyttar mig en bit ner i skogen medan Linn sakta vandrar ner för ett första försök.
Det blir några turer upp och ner i Ladängsbacken där vi testar olika vinklar och för att sedan kunna skapa höstkänsla
– Ska jag göra högre knälyft frågar Linn
– Ja som en friidrottare, perfekt, orkar du några vändor till – frågar jag tillbaka.
– Du, jag brukar springa HELA backen – ett antal gånger.

Efter ett tiotal vändor måste vi byta plats igen så vi hinner med de sista snabba bilderna i löpmomentet där Linn ska komma studsande upp på en sten. Några vändor hinns och vi känner oss klara för dagen. Uppdraget klarades på 27 minuter och jag kände att jag hade ett hyfsat material i kameran och alla punkterna på min lista var avbokade.

Vi skiljs åt och jag börjar packa ihop. Det blev ett trevligt möte med en av världens bästa skidåkare denna dag på Frösöberget och alla mina idéer om en hård fighter med kolsvarta ögon och ett hemskt humör kom på skam.

Nu ett halvår senare är säsongen igång. Linn har visat att hon fortsatt att utvecklats och dessutom presterat fantastiskt bra även på distansloppen. Reportaget kom ut i Volkswagen Magasin denna vecka och i helgen fortsätter Världscupen i Falun, där Linn idag visade stor klass genom att utmanövrera hela fältet och vinna dagens masstart.
Hon är så cool, åker så smart, är tekniskt bra och har en bra finish! Grattis till ett topplopp!


Jag fick några utkastkopior i höstas så jag skulle få se hur det ser ut. Känns som att det blev OK bilder i alla fall och alltid lika roligt att de kommer till användning. Roligast var dock mötet och snacket under den intensiva halvtimmen!

Kommentarer

Lämna ett svar