En härlig vandring till magiskt vackra Helags

Under sensommaren förra året besökte vi Funäsdalen för att umgås vandra och må gott. Turen hade förberetts genom att läsa på om alla turförslag området erbjöd och efter ett visst velande föll valet på en tur till Tvärån, 16 km tur och retur. Det slår oss redan när vi rullar upp för backarna från Ljungdalen mot Flatruet att detta är en fantastisk fjällvärld. Turen förra året gav sedan mersmak till årets utflykt till Helags.

För prick 40 år sedan vandrade jag faktiskt i området kring Helags när Fältjägarna genomförde sin sommarfjällmarsch. Den gången med full stridsutrustning med start i Vålådalen via Stendalen till Härjeångssjöarna och vändpunkt i Ljungris. Vägen tillbaka gick mot Storgröngumpen, Lundörrsstugan, Pyramiderna och ett avslutande vad över Vålån. Längsta etappen då var drygt 20 km (med drygt 30 kilos packning och en AK4).

Till topps!

När vi startade i Kläppen var det betydligt lättare ryggsäckar även om vi hade lyxat till det lite och bar med lite bubbel. Annars var det kök, tält, liggunderlag, sovsäck, lite kläder samt givetvis kameran. Den lilla lätta Olympus E-M1 III med två objektiv var kanske ingen större belastning och man uppskattar verkligen vikt, storlek och funktioner.

Tomas på väg efter grusvägen mot Helags

Turen startar från Kläppen och till en början efter en grusväg in i Kesudalen. Efter några kilometer når vi ner till sjön som bjuder på en fin grusstrand och badmöjligheter. Vi följer sjön och efter några hundra meter viker leden sakta västerut och vi börjar ta höjd. Vi går genom en gles björkskog till en början där det bitvis är många spängen att ta sig fram via. Flera av dom är nötta av tidens tand och det blir en balansakt att ta sig över. Det är ett frodigt landskap och det växer gott om orkideer efter leden och här och var kan man se den ståtliga Kung Karls spira.

Uppför ja! Från sjön är det uppför och bitvis rätt skapligt. Lite drygt halvvägs börjar skogen att glesna och vi vänder oss om och ser ut över den vackra dalgången med sjön i fonden. Det planar ut lite men fortsätter uppför och jag kollar klockan med jämna mellanrum för att se hur långt det är kvar. När vi gick i lumpen gick vi normalt 50-10 men som på slutet kunde hamna på 55-5 och då tog vi inte ens av oss ryggsäckarna utan drog bara ner byxorna för att lufta skrevet lite.

Fotovänligt så det räcker

Skogen glesnar och i fjärran ser vi Helags

Det blir några stopp på vägen upp och jag gör några extra stopp för att ta lite bilder på den vansinningt vackra natur som vi passerar på vägen mot Helags fjällstation. En bit upp på fjället kommer vi in mot kraftledningen som går till Helags och det känns som att man börjar närma sig. Helagstoppen med glaciären dyker upp och vi kommer allt närmare. Helags är för övrigt Sveriges högsta topp söder om Polcirkeln och glaciären är Sveriges sydligaste.
För mig som är helt otränad blir det lite jobbigare än jag trodde så stoppen blir tätare på slutet. Jag tänker på en förläsning med Renata Chlumska som jag hörde för några år sedan om hennes bestigning av Mount Everest – ett steg till, ett steg till…
Några hundra meter före stationen möter jag två pigga löpare. Det är Lasse och Britta som sprungit upp på toppen och som nu är på väg ner igen. En trevlig pratstund och några extra minuters vila för mig – bara att tacka och ta emot.

Framme!

Helagsstugorna – äntligen framme

Tre timmar och femtiosju minuter efter start stapplar jag in på fjällstationen – helt slut.
Det slår mig att det är mycket folk, en rad hus och inte alls så spartanskt som jag hade förväntat mig. Här finns bland annat en restaurang med fullständiga rättigheter och Ellinor hade påpassligt och snällt tänkt på mig så jag möttes av en kall Fjällrävs Pils från Jämtlands Bryggerier! Här klämmer jag i med ett kraftuttryck – satan vad gott det smakade! Som kuriosa så skänker man fem kronor för varje såld flaska till det svenska fjällrävsprojektet som till del drivs i trakterna av Helags.
Utöver restaurangverksamhet kan man hyra boende för att slippa släpa på tältet samt mot en liten avgift använda toaletter och duschar – typ lite femstjärnigt mitt ute i vildmarken.

Gott om tält vid Helags fjällstation

Vi njuter av vyn över Helags, smuttar på våra öl och samlar lite kraft innan det är dags att leta en lägerplats för natten. Det visar sig inte vara helt enkelt då det denna dag är uppskattningsvis 50-70 tält uppsatta runt stationen. Man vill ju ändå vara lite nära för att ha närhet till toaletter så vi passerar ”Helagsbadet” och slår läger på en kulle precis på andra sidan ån. Vårt Hilleberg Nammatj är snabbt att resa och det nya, tjockare, Thermacellunderlaget blåses upp för att ge en god natts sömn.
Här är alltså helt fantastiskt vackert! Vi letar fram våra kök och börjar värma vatten till kvällens middag som blir en Carbonara á la Skinnarmo. Den var rätt skaplig trots allt men som vanligt är min mage inte helt med mig när jag tömt kroppen på ork. Jag petar ändå i mig drygt hälften i ren självbevarelsedrift då jag inser att jag måste fylla på med energi.

Magisk solnedgång

En underbar kväll i solnedgången vid tälten

Kvällen på kullen blir helt magisk då solen sänker sig över Sylmassivet och vi njuter i fulla drag. Själv försöker jag fånga upplevelsen med min Olympus och den nya vidvinkelzoomen. Man kanske får en lite känsla av bilden men live var det bland det vackrare jag varit med om ute i naturen. Min kropp säger sedan nog och jag kryper ner lite före de andra. Det är varmt ute så man behöver inte stänga sovsäcken denna kväll, det är bara att ligga och njuta. De andra sitter uppe en stund till och njuter av skådespelet.

Tisdag morgon och jag vaknar som vanligt tidigt. Klockan fem är solen uppe sedan länge så jag smyger upp och ut och tar med mig min kamera. Det känns lite i kroppen men efter ett besök på den fina badavdelningen på stationen beger jag mig på en liten morgonpromenad upp mot glaciären. Det är helt lugnt och jag är nog den ende som är vaken denna tidiga morgon. Allt är lugnt i lägret och naturen verkar fortfarande sova.
Jag är ute en dryg timme och tar lite bilder med den inbyggda ND-funktionen som finns i Olympus. Den gör att man kan bilder på t.ex. forsar och vattenfall med en härlig rörelseoskärpa i vattnet.

Avsmältningsvatten från Helagsglaciären vid 05.30 på tisdag morgon

När jag närmar mig Helagslägret igen har fler börjat vakna och kommer ut ur tälten med en sträckande rörelse.
Jag kokar lite kaffe och njuter av den gryende dagen och den vackra utsikten.
Till frukost hade jag tagit med någon form av frystorkad musli men när Karin halade fram en tub räkost och mjukt tunnbröd föll valet på det istället. En gofika på morgonen innan det var dags att börja riva campen och bege sig hemåt igen.

Det borde gå lättare utför!

Vandringen ner känns initialt som att den borde vara betydligt lättare men gårdagen hänger fortfarande i kroppen och det är vissa sträckor som tar lite extra på benen. Vyerna är dock lika fantastiska även åt detta håll, även om man vänder sig om då och då för att se bergen i ett annat ljus. Mitt vandringssällskap studsar ner på lätta ben medan jag går i lite långsammare takt med ett antal fotostopp på vägen. När vi kommit ner i dalen börjar vi möta vandrare på väg upp och på ett ställe blir jag stående vid ett spänge en längre stund då det kommer en grupp på ca 30 personer med Helags som mål. Det växer några Kung Karls spira där så det får bli några bilder under tiden.
Inser dock att det är lite bökigt att fotografera med en stor ryggsäck på ryggen men med hjälp av den utfällbara skärmen på min Olympus går det skapligt att komma ner i position i alla fall.

Karin och Tomas pustar ut vid Kesusjön

När jag ner till Kesusjön har Ellinor precis tagit ett svalkande dopp i det klara vattnet medan Tomas och Karin pustar ut, sittande på sina ryggsäckar. Jag stannar också till en stund och dricker av det härliga vattnet som jag fyllde flaskan med vid senaste bäckpassagen. Det finns för övrigt gott om små vattendrag att fylla flaskan i på vägen.

En liten stuga i Kesudalen

Nu är det bara några kilometer kvar till Kläppen och bilen. Min ryggsäck bråkar och jag inser att den inte alls sitter bra på ryggen. Jag är helt enkelt skittrött och har dessutom härliga känningar av ett skavsår på höger fot. Sista biten blir rätt jobbig för min del men jag får skylla mig själv då jag är helt otränad bortsett från de dagar då jag knatar omkring med en massa kameror på diverse sportarrangemang. En knapp kilometer innan Kläppen finns en privat parkering och en bit efter den kommer Elle med bilen så jag kan kasta in ryggsäcken där och gå de sista hundra metrarna utan packning – skönt!

En duva bygger bo på Restaurang Ljungdalens tak

Trötta och hungriga lastar vi bilen och beger oss mot Ljungdalen och Restaurang Ljungdalen där det blir lunch för andra dagen i rad. Det är samma sak även denna dag då många råvaror är slut och menyn är begränsad. Vi landar i alla fall i att vi delar på den pizza och dricker två kalla Cola som smakar himmelskt efter en dags vandring.
Tiden ner blev ungefär 20 minuter kortare så det är inte så stor skillnad.
När vi gick från Helags så pratade vi även om ett stopp i Klövsjö för en tur till Fettjeåfallet men efter vandring, bilfärd och en pizza så bestämdes raskt att vi sparar det till en annan tur.

Summa summarum så är det en fantastiskt fin tur. Inte allt för krävande vandring. Storslagna vyer och en sagolik tur med vädret gjorde att dagarna fick fem stjärnor. Kan rekommenderas.
En alternativ rutt kan vara att utgå från Torkilstöten. Lite brantare i starten men i gengäld kommer man upp på fjället betydligt mycket tidigare.

Bilderna är tagna med Olympus E-M1 MK III och objektiven Olympus 8-25/4,0 samt 40-150/2,8.


Lämna ett svar