Djäknesundet

Det finns gott om pärlor i vårt avlånga land och igår besökte vi ytterligare en – Djäknesundet vid Vättern.

Några kilometer norr om Karlsborg ligger denna oas som är på tok för poppis fina dagar – i alla fall sett ur ett parkerings- och infrastrukturellt perspektiv. Ni som besökt Forsaleden en het sommardag vet precis vad jag menar. Det finns en skapligt stor parkering men att hjula in klockan 11 på förmiddagen gör att det är tämligen fullt.
Nu hade vi superflax och efter några minuters väntan blev det några lediga platser för oss och våra bilar.
På Länsstyrelsens hemsida tipsar man om att parkera vid Granvik men varför gå på dom när man kan krångla.

Vi hade sett Djäknesundet på bild i våras, eller rättare sagt, Elle hade hittat stället på nätet. Bilderna gav en känsla av att det kunde varit Kroatien eller någon annan Medelhavsvik. När men efter cirka 10 minuters promenad når ner till vattnet smyger sig även en känsla av Höga Kusten eller Stockholms skärgård in – det är en magisk liten vik.

Stranden är fylld till bredden av främst barnfamiljer och den långgrunda viken sträcker sig ut mot Vätterns öppna vatten, omgiven av klippor. Lite högre och brantare på den norra sidan och lite flackare och mer vidsträckt på den södra sidan.

En walkabout

Jag lämnar familjen på stranden för en tur i omgivningarna och hade direkt sett den långsträckta norrsidan. En vältrampad stig leder bort från stranden och upp på den rätt branta höjden ovanför. På vägen träffar jag en man och frågar om han varit längst ut på spetsen. Det hade han och sa att det bara var några minuters promenad. Oj tänkte jag, det såg ju ut som att det kunde vara flera kilometer när man stod på stranden.
Det visade sig sen att det bara var några hundra meter innan man kom till det lilla sund som skiljer fastlandet från Stenboön och utan båt blev det ingen längre promenad. Steboön och Huvön lite längre ut ligger tillsammans med Djäknesundet inom Valekleven-Ombo öars naturrervat.

Överallt man kommer ligger eller sitter det folk som solar, fikar eller tar ett dopp i det relativt kalla vattnet. Man får kryssa mellan filtar, brassestolar och kylväskor för att komma åt kanten för att ta några bilder.
Jag tar mig ner till yttersta udden och tar några bilder in mot viken på vägen ner.
En segelbåt har lagt ut från Granvik och glider ljudlöst fram över vattnet mot Huvön. Idyllen var för ett ögonblick fulländad men strax hörs några vattenskotrar starta i gästhamnen bredvid. Det vassa ljudet skär mellan klipporna och givetvis ska man köra i viken där alla ligger och njuter av stillheten och den vackra miljön.

Blåbärsanden

Efter en stund vänder jag tillbaka på andra sidan udden, den som vätter mot gästhamnen. Här håller en större dieselstånka till båt på att förankra och här ligger även gästhamnen som är rätt fylld av båtar.
Jag klättrar ner mot vattnet för att se om det går någon liten stig runt berget men kommer till en återvändsgränd. Det ligger lite rester av en fiskeutter på stranden och marken är täckt av högt blåbärsris.
Plötsligt börjar det röra sig i riset, något far runt med bra fart bland buskarna och det tar en lite stund innan jag ser huvudet på en gräsand som tydligen fått smak av blåbär. Snabbt och effektivt åker huvudet upp och ner i blåbärsriset och jag kommer på mig själv att stå och le över andens arbete.
Jag försöker filma men det blir lite som för Kalle Ankas fågelexpedition på julafton – anden är överallt.
Det rör sig ner mot stranden och då visar det sig att det var två änder vilket förklarar de grymt snabba förflyttningarna.

Lunch och södra sidan

Jag blev lite hungrig av att kolla in de frossande änderna så jag gick tillbaka till basecamp på stranden. En god pastasallad och lite vatten satt perfekt och jag var redo för nästa strapats. Södra sidan och udden längst ut som kallas Nålsögat. Namnet påminner mig om en gammal Bond-film och en bergsformation i Tignes med samma namn. Jag tror att det var filmen A view to a kill som spelades in där.

Terrängen på den södra sidan är flackare till en början men snart möter man en ny klättring. Brant upp men sedan öppnar sig flacka klipphällar ut mot Vätterns glittrande vatten. Även här är det massor av människor och jag gissar att många här gått från Granvik. En liten holme längst ut är förbunden med fastlandet genom en smal landgång.
Jag väljer dock att ta mig ner lite längre bort där det för tillfället är folktomt.
Det första som dyker upp är några änder som matspanar och sedan fylls det på med ännu mer människor även här.

Klipporna på den här sidan är mer lämpade för hopp i vattnet och man har även mer mark att sprida ut sig på. I fjärran kan man ana Karlsborg men soldiset gör bilden lite vag.
Sjön vimlar av badande människor, kanotister, SUP-paddlare, motor- och segelbåtar samt de lätt förhatliga vattenskotrarna. Det är en fantastisk dag vid Djäknesundet.

Efter några timmar är det dags för oss att ge oss tillbaka mot Huskvarna. Skinnet har fått sitt och vi måste hinna med kvällens bokade middag på Icha Mochi, en Sushirestaurang med fantastisk god mat.
Sammanfattningsvis så måste Djäknesundet läggas till listan över platser värda att besöka. Kom i god tid eller i otid! Hinner man inte till tidig morgon kanske det är bättre att vänta in andra vågen strax efter lunch. Alternativt parkera i Granvik och gå den dryga kilometern. När vi lämnade parkeringen var det fullt med bilar efter den lilla grusvägen, hela vägen upp till 49:an mot Askersund. En vänligt sinnad förare framför oss lyckades stoppa en familj med husvagn som var på väg att svänga ner. Det hade inte blivit någon rolig erfarenhet!

Några bilder från Djäknesundet

Här ligger Djäknesundet ?