Ändsjöns naturreservat är ett trevligt utflyktsmål och en alldeles lagom lång promenad att ta en fin kväll eller ledig helg. Närheten betyder att det inte är något större projekt att ta sig ut och det finns gott om parkeringsmöjligheter för starten på rundan.
Jag parkerade vid den första parkeringen efter Vallaleden från Östersund sett och gick medsols runt sjön. Turen börjar på en fin liten stig i barrskog och genast när man kommer ner till sjön finns en liten öppning för spaning ut över vattnet. I helgen när jag tog min runda låg det fortfarande en hel del is efter kanterna på sjön och jag inbillar mig att fåglarna gillar öppet vatten bättre. Min tur var mest för att komma ut på en nära och trevlig skogspromenad samtidigt som jag testade mitt nyinköpta objektiv.
Min tur gick mestadels mellan stigen och sjön första biten och anledning var att jag gjorde täta avstickare ner mot sjön för att spana efter fåglar. Helt ärligt så är delar av sjön inte speciellt tillgängliga framförallt inte första och sista biten av turen. Det finns gluggar i vegetationen som man kan kika fram genom men samtidigt är man rätt kamouflerad och blir svårare att upptäcka för sjöns innevånare.
Isen var rätt kompakt men några ljud i vassen gjorde att jag stannade till en stund. Ljuden blev starkare och starkare och strax kom ett par sothönor utspatserande på isen. De såg lite roliga ut där de gick, som ett strävsamt gammalt par även om det kanske var nyvunnen kärlek!
Efter några hundra meter viker stigen till vänster runt en kohage som ligger i anslutning till sjön. Precis i vinkeln finns en lite stege över elstängslet och för mig var den vägen den självklara då den går parallellt med sjön. Just idag fanns det inga kor i hagen och här bjuds det på en öppning i den annars rätt kompakta skogen man går igenom.
Jag stod och njöt av utsikten ett tag när dagens kanske märkligaste flygare kom – ett flygplan! Det är faktiskt rätt märkligt hur snabbt man vänjer sig av med vissa ljud och samtidigt hur starkt man reagerar på ”okända” ljud. Vi bor ju mitt under inflygningen till Frösön och för tillfället är det helt dött bortsett från ambulanshelikoptern som flyger förbi.
Promenaden kommer nu in på delar av Frösöns skidspår och den nordvästra delen av sjön. Här ligger fågeltornet som ger en fantastisk utsikt över sjön men jag brukar faktiskt vika ner några hundra meter tidigare där det är lite glesare skog och betydligt lugnare så här i coronatider.
I den här gläntan brukar jag ställa upp min pall, ta fram min kaffetermos, några mackor och njuta av fågellivet.
Som vanligt var det gott om skrattmås som tillsammans med svarthakedopping, sothöns, bläsand och gräsänder njöt av den värmande vårsolen tillsammans med mig.
En bit in på långrakan tar man till höger från skidspåret och svänger runt sjön, det är även här spänget till fågeltornet står och är en liten avstickare på knappt 100 meter. Denna dag passerade jag tornet och fortsatte tillbaka mot bilen. En löpare kom springande och stannade till en stund för att pratade fotografering. Han frågade om jag sett tranan som stod i vassen vid fågeltornet men jag missade den då jag istället fokuserade på att få lite bilder på bäverns arbete vid sjön. Han hejade glatt innan han pilade vidare efter elljusspårets kant. Det såg ruskigt lätt ut och jag kände ett litet stygn av avundsjuka över hans lätta steg. Det är fortfarande lite blött och lerigt på vissa håll men man kunde gå på sidan eller göra som jag, utrusta sig med bra kängor.
Tillbaka till bävergnaget så har djuret mejslat på bra bland träden i anslutning till hyddan som ligger precis i sjökanten en kort bit från stigen. Tanken att sitta och passa en kväll passerade snabbt – dom kanske behöver lugn och ro, dom är oftast ute rätt sent – eller tidigt och sedan har jag ju sett bävrar förut. Jag klurar helt enkelt vidare på det passet…
Jag har nu kommit in på finalen av rundan och har nått i höjd med fotbollsplanerna där man för övrigt också kan ansluta till rundan. Här finns ett stort asp-bestånd och här har jag sett fina hackspettar tidigare men denna gång blev några bilder på den tibast som blommade bland träden istället. Tibast är en vacker växt men otroligt giftig i nästan alla beståndsdelar. Det finns visst vissa fågelarter som är immuna mot giftet och de är räddningen för tibastens spridning.
Sista biten tillbaka till parkeringen går mestadels på spängen och det brukar alltid bli ett litet brohäng i utloppet för att suga ut det sista av rundan.
På vägen upp till parkeringen blir det några tibastbilder till samt en liten stund vid myrstacken där det formligen kokade av vårystra myror som hade otroligt bråttom i vårsolen.
3 kilometer och två timmar senare var jag tillbaka vid bilen, nöjd och glad med dagens promenad. Det blev en tur upp till Stocke Gård för lite potatisinköp på temat #supportyourlocals innan hemfärd !
Några bilder från rundan
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.