En rasande fin sommar har passerat och vi går mot höst och vinter. Starten sker som vanligt med älgjakten och för min del är det 37:e året i rad med jakt på Ragundaskogarna. Premiärårens pirr, koncentration och fokus har förbytts till en mer avslappnad tillvaro med rykande kaffe, mackor, ägg och korv. Jag har nog dessutom suttit mer tid med kameran i handen istället för min Winchester i hopp om att kunna fånga storoxen i motljus med ångande näsborrar. Som vanligt bjöd årets jakt på strålande väder och varma dagar samt observationer på en och annan älg. Hos mig var det lugnt och det största pälsdjur på mitt pass var en nyfiken liten ekorre. Hur eller hur så är det nog lugnet och trivseln vid Lennarts koja som är det bästa med jakten! Traditionsenligt steks det kolbullar på söndag och strategierna läggs upp. Det berättas om observationer och analyseras vindriktningar, hur jagar grannlagen och vart är det mest troligt att det kan komma någon älg. Det ges direktiv om vad som får skjutas och säkerheten gås igenom med skjutriktningar etcetera. Efter två dagar var det dags för mig att återvända till arbetet så jag missade tyvärr årets första byte som Maria fick fälla, men jag får glädjas med laget på distans. Älgjakt, midsommar och jul är även en samlingshelg för familjen och den här helgen blev ett naturligt val för att ta farväl av farbror Göran som gick bort tidigare i sommar. Urnsättningen skedde vid Fors Kyrka där han nu vilar tillsammans med Petter och Hildur.
Ett P.S är alltid på sin plats och jag måste bara nämna mängden skogsfågel! Jag tror aldrig att jag varit med om så mycket tjäder och järpe sedan 80-talet. Det formligen kokar av fågel i skogen och det kanske är den varma sommaren som är orsaken till detta.
