Olympustest M1X

Olympus M1X är flaggskeppet i Olympus kameraflotta och det var med spänning som jag tog emot paketet. Redan vid utlämningen slås man av den ringa vikten på utrustningen då innehållet ska motsvara Canon 1DX tillsammans med ett 600 mm objektiv. Det känns snarast som att man hämtar ut en kompaktkamera. Nåväl, jag ska försöka förmedla känslan med denna kamera utan att på något sätt fördjupa mig i tekniska data, det finns oändligt med redovisningar om detta på nätet i alla fall.

Upppackning och första känslan är som med E-M1 Mark II, smidig, lätt, hanterbar. Objektivet som följde med var ett 300 mm/4,0 vilket motsvarar 600 mm i fullformatsvärlden. Det kom även med en konverter som ger 1,4 ggr och följdaktligen 840 mm. Det fletsta av fågelbilderna är tagen med denna uppsättning.
Som med E-M1 så är menyerna de samma och för en som använt Canon i många år är det lite knöligt att sätta alla inställningar, möjligheter som det dessutom finns gott om på Olympus – det mesta går att skräddarsy. I stridens hetta är det lätt att gå bort sig och här kan jag tycka att det är lite segt när man ska växla mellan menyerna på skärmen. Ergonomin med rattar för slutare och bländare sitter perfekt för tumme och pekfinger och det är återigen suveränt att direkt i sökaren kunna se hur bilden exponeras. Stabiliseringen är grym och bilder ner till 1/4 fungerar fin fint. Jag har läst om ännu längre exponeringstider handhållet men jag är lite skakig av mig så jag stannade där. Bilden på stenen i vatten är tagen med 1/15, f11 ISO200. Alla bilder är tagna utan stativ.
Motljusskyddet är integrerat i objektivet och liksom övriga Zuiko-objektiv som jag testat skjuter man fokusringen för att komma åt manuell skärpa. Fokusringen är lite för lätt att komma åt och ändra oavsiktligt men jag hittade en inställning som gjorde att man kunde köra både manuellt och auto i samma läge vilket var perfekt då jag ställt in för ”back-button focus”.
I vissa lägen som måsen som ruvar dold i grenarna är manuell focus och focuspeaking ett måste för att hitta någon form av skärpa på objektet.

Konverter är bra men jag tycker att den fungerar bäst på objekt som redan är relativt nära. Min förhoppning med 840 mm var äntligen kunna få en knivskarp bild på Tornfalken som jag jagat några veckor nu. Visst, det var bättre än mitt 400 på det avståndet men den tål inte allt för mycket beskärning/inzoomning. Jag missade även en hel del i fokus med konvertern och bilderna tappar en del kvalitet om avstånden blir för långa. Bilden på hackspetten är tagen på ca 20 meters avstånd och där är det grymt bra å andra sidan.

Det jag gillar skarpt är smidigheten och att allt är så lätt, stabiliseringen är grym, ergonomin är mycket bra, snabbheten är bra, och fördelen med spegellöst är att man direkt ser om man har korrekta inställningar i sökaren. Möjligheten till preview i sökaren är också smart, framförallt ljusa dagar när det är svårt att se på den bakre skärmen. Jag hade dock önskat att jag fått testa den under en ÖFK-match i Allsvenskan men tyvärr hanns det inte med. Jag är fortfarande lite skeptisk till bildkvalitén på högre ISO’n samt batterikapaciteten. Jag tyckte att batterierna dränerades lite för fort när jag satt vid Ändsjön på Frösön och fotograferade fåglarna men det kan även bero på hur fräscha batterierna var. Mycket av mina missar i fokus och kvalitet kan säkert bero på handhavande då jag gjort inställningarna helt utan manual.

Kan jag då tänka mig att köpa en Olympus? Jajjamän, det är helt klart ett system som skulle passa mig utmärkt när jag vill lätta min utrustning. Jag kan mycket väl tänka mig E-M1 Mark II som rese- och vandringskamera och min objektivuppsättning skulle vara 40-150/2,8 Pro, 300/4,0 IS PRO och 7-14/2,8 Pro. Möjligtvis skulle ett 45/1,2 Pro kunna få slinka med som porträttobjektiv.

Bilderna nedan är till största delen tagna kring Ändsjön på Frösön samt i Nälden. Jag har försökt springa ut på luncherna samt ägnat en dag vid Ändsjön för att testa grejerna. Jag har fotograferat i RAW-format och har gjort smärre justeringar i Adobe CR.